inte kan ödet vara så hårt

ibland måste jag kväva känslor som plötsligt dyker upp,
för att inte skada mig själv.


och orden kommer inte så lätt längre.
jag vet bara inte vad jag ska skriva,
eller hur jag ska förmedla känslorna,
som kryper fram och dränker mig.

så nu har det ungefär tagit mig en kvart att skriva det här,
och jag har varit nära på att radera det fem gånger.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback