jag måste skriva.
men jag vet inte vad.
vet inte vad jag ska börja eller sluta.
kaos.
och som vanligt spelas min sorliga musik.
kanske är jag lite av den där sorliga människan som du sa.
jag vet inte.
jag tror inte det spelar någon roll heller.
jag är bra på att spela, och framförallt på att le.
bra på att dölja tårar och smärta.
de finns ingen anledning att visa sig svag.
trots det har det blivit så idag.
och jag hatar mig själv för det.
det är inte såhär jag vill att det ska vara.
jag vill inte spela.
Poor little misunderstood baby
No one likes a sad face
och förlåt jocke, verkligen förlåt.