dancing in the moonlight

ikväll känner jag att jag hade kunnat skriva hur mycket som helst, men jag gör inte det.
jag kan i alla fall stolt pricka av två saker i min måste göra under lovet lista.

1. skrivit rent jockes och min planering av vår idrottslektion.
2. har(äntligen) skrivit min första artikel till sara och min tidning. PA-arbete. det var så dags nu. men ser faktiskt framemot att få vakna imorgon och sätta mig och skriva mer, mode får det  bli imorgon istället för om naglar. hoppas på att jag verkligen kommer tycka att jag har tid med det imorgon.

nu måste jag bara ta tag i geografin med, det är konstigt att jag inte kan slappna av, inte ens när det är lov. stressen jagar mig, finns där ständigt.

så trots att jag egentligen tycker att jag borde pluggat mycket mer än vad jag gjort detta lovet så har jag i alla fall tagit mig tid till något som jag tycker om väldigt mycket, att läsa. jag älskar att läsa egentligen, men mitt i all stress och press så tar jag mig inte tid till att läsa och glömmer därför bort att det faktiskt är en av de bästa sakerna jag vet. jag förstår inte hur annie hinner läsa så mycket som hon gör trots att hon går miljö. jag tycker aldrig jag har tid att en vardag mitt i terminen sätta mig ner och börja läsa en bok. det finns alltid något annat jag borde göra. även om jag kanske inte gör det, så läser jag ändå inte. det blir mest att jag läser på loven, då jag helt plötsligt har tid att läsa en hel hög med böcker.

Jag har läst Ett ufo gör entré av Jonas Gardell, underbar bok. måste bara säga det, underbar bok. han skriver precis såsom jag tycker om och jag kan inte låta bli att tycka att vi skriver lite på samma sätt. helt plötsligt fick jag en känsla av att jag bara måste skriva minst en bok under mitt liv. och även om den inte bli utgiven måste jag skriva den för mig, kanske endast för mig. eller för mina vänner. jag bara vet att jag måsye skriva den. LÄS BOKEN!

Det blev visst en hel del skrivet ändå, jag behövde det.
och förlåt, men jag kan inte låta bli att undra varför ni inte ringer mig.
jag kanske är orättvis men jag tycker aldrig ni gör det,
inte när det är ni två,
det känns som det blir ni två mot mig och jag hatar den känslan.

Kommentarer
Postat av: Sara

Förlåt älskling! Jag ska försöka ringa dig men du vet, jag är inte den som ringer folk. Älskar i alla fall dig det vet du :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback