jag satt och väntade på dig
tänkte att jag väntade i onödan
antagligen skulle du aldrig komma

men du kom
men gick lika snabbt igen
och lämnade mig ensam med mitt väntande
och där satt jag som ett fån

och jag kanske är knäpp
men mest svag
och rädd för att bli sårad
om ens bara lite

så jag tänker att nu skiter jag i det, dig
fast det aldrig var något
att skita i
så kanske jag hoppades,
bara lite.

hoppet,
jag lever på hoppet.