Men eftersom jag avklarade min första tenta i fredags så har jag tillåtit mig själv att slappa hela helgen,

medan min! pojkvän pluggar som idiot hela tiden, så ibland blir det lite ensamt. 

Så tårarna har börjat göra sig påminda igen, efter ett långt tag av frånvarande,

men jag saknar mina föräldrar, min syster och mina vänner.

Det finns en speciell anledning till att jag skriver nu, var tvungen att få ur mig något.

Tror inte det är så många som läser längre faktiskt, så egentligen har jag nog kunnat skriva lite vad jag vill, men jag gör inte det för det finns trots allt utlagt på internet och vem som helst kan läsa det.

Men jag blir påverkad och din tanke är helt rätt.

Klockan nio på morgonen? 

Jag vet hur saknad känns och det gör ont i mig, så snälla känn inte så. det klarar jag inte av och det var som i drömmen. Jag är van vid att det finns någon annan där, någon bättre.

Antonia, jag tänker på dig, helt tiden!

du är stark. 

So long!

JOhanna