poeterna som räddat mig

Det är poesi för mig, när jag behöver det som mest.

Du smyger förbi och du känner dig osynlig och som om du inte lämnar
några avtryck men saker förändras och det kommer finnas dom som vill
dö för din blick och dina läppar som aldrig ljuger och det kommer
skrivas sånger om dig - om hur du gick genom rummen alltid märkligt ensam

Du är en tröst för gråtna ögon du är min fallskärm när jag faller om natten
Du sover som ett barn och jag saknar att kunna sova så
Du är äger mitt blod och du är slagsmålet jag aldrig kan vinna
Och jag känner mig bara så jävla tom ibland
Jag klarar mig aldrig ensam

So long!
JOhanna

---

Kommentarer

Postat av: Anonym

du är snygg!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback