Jag har blivit som min mamma. Innan idag ringde J mig och sa att han var påväg hem, och att han hade med sig en kompis. Ungefär såhär lät följande konversation:


Jag: Kommer han med hit?
J: Ja?!
Jag: Men har du sett hur här ser ut? Det ser förjävligt ut här.
J: Det spelar ingen roll.
Jag: Jo det gör det visst.
J: Men han har ingen annanstans att ta vägen innan pokern.
Jag: Men det är klart han får komma hit.


Efter vi lagt på springer jag runt som en galning och plockar upp kläder, papper, böcker och annat som hamnat lite överallt i lägenheten. Slänger in det mesta i sovrummet och stänger dörren. Sen diskar jag. Torkar av bord och bänkar, samt soppar i hallen. Snabbstädning deluxe.


J kommer in genom dörren.
J: Har du städat nu?
Jag: Ja (Och så skäms jag lite)