Inatt fick jag ett samtal precis när jag somnat. Klockan var nog runt halv två när en fin vän ringde och väckte mig. Jag ljög om att jag sov, men jag kunde inte bli gladare av att bli väckt. Hon saknade mig och jag saknade henne. Saknar henne. Det suger att vi inte bor i samma stad, men det blir desto roligare när vi ses. Och lite saknad är väl alltid bra. Du är bäst, min vän!