Spelar det längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
Var att synas att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
Var det vackraste som hänt mig
Sen själen min blev såld
Att synas utan att verka
Ser enkelt ut på håll
Men jag lever på impuls nu
Via fjärrkontroll
Men jag sa alltid nej

det är konstigt hur känslorna kan skrämma mig igen,
efter en vecka i lycka och utan ångest
kommer allt tillbaka igen.
och det gör att jag vill fly igen,
verkligheten skrämmer mig,
vardagen är den jag inte klarar av,
det händer för lite, jag tänker för mycket.

och drömmarna har börjat dränka mig på natten,
det är så verkligt, men ändå så långt bort,
och det finns inget som är värre än att vakna upp från en lycklig dröm
och inse att det fortfarande är verkligheten man jagar.
ibland vill man bara stanna där i drömmarnas värld, föralltid.

---

imorgon drar vi, jag och syster.
tills val thorens för en veckas skidåkning
och jag hoppas på strålande sol och perfekt snö.
ska bli sjukt skönt att komma bort ett tag,
och får distans till saker och ting.
hinna tänka ordentligt och ordna upp saker.
ses om en vecka, ha det bra tills dess.

ibland vet jag inte vart jag ska göra av alla känslor
som finns inuti i mig,
jag kan inte kontrollera dem,
eller mig själv.
och eftersom jag vet att du läser,
kan jag inte heller skriva det här.
det är därför jag har en mapp,
fylld med en mängd sidor,
fyllda med känslor jag behövde få ut,
känslor som inte dina ögon får läsa.


och jag skäms för att jag själv satt mig i den här sitsen,
igen.
och jag känner igen alla känslor så väl,
dem får mig att fly.
det är min stolthet som ibland gjort att jag ljugit för er,
eller undanhållit sanningen,
men frågar ni mig nu ska jag berätta allt,
om ni fortfarande vill lyssna.
förlåt mig, för att jag svek er,
för att jag svek mig.

jag glömde säga Grattis till min kära vän Erik som igår fyllde 17 år,
nu är han äntligen lika gammal som jag, dock bara ett halv år till men ändå.
GRATTIS ERIK.
jag vill ha tårta.

ikväll blir det myskväll med mamma,
först middag på Gastons vilken även syster ska medverka på.
sen antagligen hyra film.
eller så ska jag träffa tjejerna igen.
får se vad det blir för trevligt.

I wanna be somebody who can face the things that I've been running from

 

dagarna fortsatte bra på det nya året.
igår var det bio med antonia, alex, fykell, steffe, frida, åsa, jeppe och såklart jag då.
vi kollade på deja vu, bra men komplicerad film, hade nog tänkt mig att den skulle
vara mindra modern och mer djup. men den är värd att se.
sen sov jag hos antonia vilket alltid är lika mysigt, snackade tills klockan blev fyra.
fanns tydligen mycket att säga, som alltid.
dagen idag har varit slappa,
träffat antonia, alex och simon.
och snart blir det lite party med sara, så det är dags att hoppa in i duschen nu.



And its been a long December, and there's reason to believe
Maybe this year will be better than the last
I can't remember all the times I tried to tell myself
To hold on to these moments as they pass

jag skrev ett långt inlägg här igår men eftersom det nästan var storm så gick strömmen och datorn stängdes av. allt försvann och jag har inte orkat skriva om det, så jag tänkte skriva lite idag.

firade, som alla andra såklart, nyår i söndags
och det blev såklart inte som jag tänkt mig,
men det blir det aldrig nuförtiden.
jag vet inte om det berodde på att jag hade förhöga förväntningar,
eller på grund av alkoholen som rusade genom kroppen,
men jag vet i alla fall att det var mitt eget fel att det blev som det blev.
jag hoppas inte jag förstörde för någon,
och tack alla för att ni bryr er.

så nu är det nytt år, 2007,
och jag trodde inte det skulle bli ett skit bättre,
men de två första dagarna har varit grymt bra.
igår var jag först med familjen och ida var hemma här,
det var mysigt att ha hela familjen samlad, vilket inte händer så ofta.
sen kom tre underbara flickor till mig, Antonia, Alexandra och Mickan.
vi åt pizza, kollade film och hade tjejsnack och det var grymt mysigt.

sen idag bar det av till väla med fyra andra underbara människor,
anna, anna, sara och tessan.
en mycket lyckad resa med massa shopping, vilket jag behövde.
äntligen fick jag min shopping runda med sara.
kvällen bestod av spelkväll med samma människor fast tessan bytte med antonia.
så jag hade alla mina favorit tjejer här samtidigt, det är inte ofta det händer heller.
Tack för ni gjort dessa dagar toppen.

har även glömt att skriva att jag och min syster har beställt en skidresa,
som vi mer eller mindre fick i julklapp,
v.3 bär det av till Val Thorens, vilket betyder om 1 och 1/2 vecka, vilket är väldigt snart.
jag älskar det första åket i backen, jag älskar frihetskänslan.

men som sagt 2007, året då allt händer, året när livet vändet.
eller? jag hoppas det.
jag blir i alla fall 18, äntligen.
och vi tar studenten.
lycka.

och visst vill vi alla vara mer än vad vi är,
så mycket mer för så många andra.
bara vara älskad och behövd,
för jag tror inte på att livets mening är ensamhet.

och vi sliter för att vara något mer än bara en kropp,
bara ett skal.
vi vill vara ett hjärta, en själ.
någon som finns,
älskad och behövd.

vi vill vara tillsammans,
vara med,
vara din, någons.

vi vill vara älskade och behövda,
för alltid,
för evigt.

jag är så trött på att analysera och tolka.
på att tänka och handla.
jag vill bara kunna ha sanningen.
bara kunna lita på ord och på känslor.
men jag känner mig så jävla lurad,
och jag hatar när jag kommer på mig själv
att jag blivit lurad,
igen.

jag hatar att jag inte kan gråta,
för rädslan att bli störd,
för jag orkar inte frågorna.
det går inte förklara,
ingen förstår,
ingen kommer förstå mig.
inte den här gången,
inte mer.

för jag är världen svagaste människa,
och jag kan inte säga till någon.
förlåt mig, men det går inte längre.
ikväll är jag tyst.
för jag skäms och hatar mig själv,
för min svaghet.
för dig.

jag fick lära mig vad dessa ord hade för betydelse igår
Lär dig förstå tårarnas betydelse när ensamheten tränger sig på.
Det är Antonias motto och jag har alltid tyckt det låtit så vackert,
men jag har aldrig förstått vad de sa.
tills jag frågade,
och visst blev orden ännu mer vackra då.

mitt nya ord för livet har blivit, sorligt.
och jag älskar inte längre din röst.
allt är bara falskt och fel.



nyårsafton ska däremot bli en kväll att minnas,
och det känns perfekt,
förutom att jag inte har något att ta på mig.
men det ska firas med underbara människor
och det kommer bli bra, jag kommer vara glad.

igår kväll, när jag inte längre orkade gråta själv
gick jag ut till pappa i tvrummet med mitt täcke runt mig,
och så la jag mig i hans knä.
jag behövde bara hans kärlek,
för jag skulle känna mig mindre ensam.
min pappa frågar inte så mycket,
och jag ville inte prata.
ville bara att han skulle kalla mig älskling,
så jag kände att han älskade mig, föralltid.
och man blir trött av att gråta,
så jag somna i hans famn
och kände mig som fem år igen.
det var trygghet, inget kunde komma åt mig där.